Nu jävlar har man haft en såkallad "Photoshoot" med Nina och Ida! Detta inträffade i Fredags, tog tåget mot Jonsereds herrgård och befann oss i mitten på ett fint fält. Fick mig väldigt vackra bilder på dessa tjejer! Laddar bara upp några stycken, tar en evighet för bara 1 foto att laddas över på bloggen. 

             

Mitt liv e tråkigt som fan just nu, så därför vill jag inte ödsla tid på att skriva av min tråkighet via bloggen till er! Men jag tror det håller på att vända på sig nu till helgen! :D
Skall ut och fota imorgon med Ida, Nina och Rebecka, skall bli så fantastiskt roligt att få fota dessa tjejer tillsammans! Kommer bli grymt snygga bilder! Min tanke är:


Lite som denna bild! Fast jag vill ha dom lite mer åt det svartvita hållet,  starkare markerade ögon, lite mer tuffare än romantiskt! Och det kan bli något kallt utan någon tröja dessutom...

Vi åker antagligen ner till Jonsered vid herrgården. Trasiga träd, torrt gräs och slitna hus. Perfekt bakgrund! Hoppas ni sover gott!
/elinrolfsman 
 

Försov mig nu första dagen på veckan. Känns la inte helt okej, men jag kommer nog i tid till Ensemblen. Beatles-tema, nu jädrans i havet! 

Dä blir äntä så möcket uppdatäring! Men jag försöker, det är fan alldeles för mycket i skolan för min hjärna att hantera. Men det skall nog ordna sig!
/elinrolfsman 
   

Plugg är det som gäller nu! Försöker mig på Samhällen, går som det går! Lyssnar på skön musik, så det gör väl att det går något lättare! 

Hade bugg på Idrotten idag, love that shit! Nu gäller det bara att öva in alla steg så man blir värsta primadonnan när vi skall dansa till livedansbandsmusik! Nu börjar till och med fjärillarna i magen dansa, oj oj oj! Det ska banne mig bli kul!

Japp, så kommer jag, latheten i sig själv, inte orka ladda upp bilderna från Åre. Dom e fula och tråkiga, så vad gör dom för nytta här?! :D Idag har jag varit vid en lekplats med gamla goa människor som Sara och Nova, riktigt trevligt! Tog med oss fruktsallad (som var ack så sockrig..) och en kamera! Så jag fick mig lite fina bilder från dagen.

Spring is here!
Now we just wait for the big final,
SUMMER!

           

Åh nu har solen tittat fram och våren är kommen! Vilket lyckorus! Tog till och med brillorna på mig imorse, då jävlar blev man glad! Och på det fick jag alla rätt på Matteprovet som jag gjorde. ALLA RÄTT! Visserligen var det fem frågor, men...endå, lite får man la skryta.
Idag blir det nog till mestadels chill hemma. Ska äta middag med mi familia och lite sånt mys!
Njut av helgen, för det skall jag försöka göra!
/elinrolfsman 

 
Håller med tjejen ovan!
Fast jag kommer nog vara kul, och inte för bitter.

Bild från X-Factor Audition i Göteborg! 

Kom nyss hem ifrån en trevlig dag hemma hos Ida. Eller ja, mer tröstätande och Glee, för att dränka våra sorger över skolan och livet. Blev fritterade potatisklyftor med minipizzor och glass....
Vi får banne mig ta och lägga av, det räcker inte i längden, haha!

Helgen har varit trevlig, har gjort så mycket roligt jag inte orkar skriva. Men jag kom hem ifrån Åre i Torsdags, vilket var en grymt bra resa! Var hur trött som helst efter 12 timmars bilresa, men när jag kom hem somnade jag som en stock i min goa säng! Fast jag var uppe med tuppen dagen efter, redan halv sex! Men det var det värt, för jag åkte in till Scandinavium med mina vänner och var på audition för X-FACTOR.

Och gissa vem som gick vidare första steget..? Hihi...

Bilder från Åre kommer upp snart!
www.elinrolfsman.bloggplatsen.se
   


 

Fan. Jag saknar honom. Min morfan. Min fina morfar. Det är sjukt hur en annans liv kan påverka ens egna. Hur snabbt allt förändras. Oftast är jag glad, positiv mot livet och älskar mina kompisar mer en någonting annat. Men det finns sådant som tynger ner mig också. Tanken av min morfar, Göran. Att jag aldrig mer kommer att få se hans leende, höra hans röst, eller få vara i hans famn gör mig förkrossad.
När man fick höra beskedet, när man var så liten att man inte riktigt kunde förstå att han faktiskt var borta, så försvann en stor halva av mig. Han var borta. För alltid. Jag kommer bara ihåg att jag knappt kunde andas, och jag grät. Jag tror inte jag har gråtit så mycket någonsin. Jag ville inte tro det, och jag låg bara och tänkte på honom, och var orolig över att jag aldrig skulle sluta gråta. Jag var orolig över hur jag skulle kunna få honom på tanken, utan att brista ut i gråt. Och jag låg och tänkte på allt det fina vi gjorde tillsammans. "Tänk inte på allt det sorliga, tänk på allt det roliga i livet ni gjort!". Självklart gör jag det, men det är då jag blir som svagast. Det är då jag inser att jag aldrig, aldrig mer kommer återuppleva det igen. Fan. Sånt här gör mig så sur, ledsen, ARG. Hur kan man bara ta någons liv sådär? Hur kan en människas bortgång bli så känslosam för en?

Jag saknar dig. Mer en någonting annat. Jag saknar dig oerhört mycket Morfar, du var någonting av det finaste som fanns, du fick mig att le, och skratta. Du försvann för snabbt, men jag kommer alltid minnas dig. 
Jag vet att du inte var min riktiga morfar. Min riktiga morfar befinner sig i Jävle någonstans, där jag aldrig varit. Men för mig är du min morfar. Du har alltid funnits där för mig sålänge jag kan minnas. Och jag älskar dig.

Ursäkta mig, var tvungen att få ut det...Blev kanske lite för mycket deepness, brukar inte vara såhär öppen. Men fan. Jag gillar min Morfar.